28-2.2
det helt klart hemsakste jag någonsin vart med om
inom vården
var en gång för flera år sedan
jag var innepå ett rum med en uska.
tillsammans höll vi på att fixa med patienten.
det var en mycket trevlig man.
vi pratade med honom
den lilla parentesen som blev riktad till mej isrllet för patienten var inte eg. att tala över huvudet på patiente. för patienten var äändå involverad.
vi stog och pratade om patienten och att patienten skulle få träffa läkaren senare.
bla bla bla
uskan: ja det blir nog gansla snart, jag såg dr......... här utan fö för et tag sen.
jag och pat:..... ahaaa (pat. ahaaa, kunde läsas som aha.. vad bra, och mitt ahaa unge fär som, ahaa, ja vad bra, men jag vet inte vem läkaren är)
uskan:du vet vem dr....... är va
jag: näää dte vet jag inte riktigt tror jag eller.. ä det hon som ser ut så......
uskan: ja presis... doktor.... hon ä läkare för palliativa patienter
pat: åhaaaaa
fortsättning följer....
det sitter så rotat i mej... så hemsk.. känsan i mej kan inte jämföras med vad varken uskan - borde - känna - eler pat. efetr det sättet att få veta. men i mej vill jag säga det. dte ä det hemskaste jag vart med om. käslomässigt sitter det sjupare än nu ks jaginte dra jämföreser. men jag vet själv vad jag jämför med... och det är typ allt hemskt jag kan komma på.
happ.. ja ja... det hade väll absolut inget med den här lilla dagboken att göra... det bara ploppade upp lixom nä jag satt här och skrev på mitt arbete om trst och kommunikation. ploppade upp så där, som det gör nästan varje dag. nästan lika ofta som jag på mina vänner T och T som för ett par år sedan tog livet av sig. med nästan eksakt ett års mellanrum.
och E. min gymnasie vän, som i somras dog av cancer. det år inte att föresälla sig hans känslor. han hade själv planerat sin begravning som var hemma i deras trädgård. *snörvel*
turids bitterblogger..... tur attd en bara är en tiondel av eler kanse bara rättare sagt en hundradel av det innehållet som turid för det mesta känner och bluddrar ner....för att inte tala om.... lever ut!..... men så är det väll kanske.... störrebehovatt skriva om det som inte är 100%... det andra är ju bara såå bra som det kan vara....
dagens tanke... vilken felbild man måste kunna få av människor genom att endast smygläsa deras dagböcker.....och inte känna dem själva:)
vad jag försöker sägaär att jag eg. har det så jäkla bra.
inom vården
var en gång för flera år sedan
jag var innepå ett rum med en uska.
tillsammans höll vi på att fixa med patienten.
det var en mycket trevlig man.
vi pratade med honom
den lilla parentesen som blev riktad till mej isrllet för patienten var inte eg. att tala över huvudet på patiente. för patienten var äändå involverad.
vi stog och pratade om patienten och att patienten skulle få träffa läkaren senare.
bla bla bla
uskan: ja det blir nog gansla snart, jag såg dr......... här utan fö för et tag sen.
jag och pat:..... ahaaa (pat. ahaaa, kunde läsas som aha.. vad bra, och mitt ahaa unge fär som, ahaa, ja vad bra, men jag vet inte vem läkaren är)
uskan:du vet vem dr....... är va
jag: näää dte vet jag inte riktigt tror jag eller.. ä det hon som ser ut så......
uskan: ja presis... doktor.... hon ä läkare för palliativa patienter
pat: åhaaaaa
fortsättning följer....
det sitter så rotat i mej... så hemsk.. känsan i mej kan inte jämföras med vad varken uskan - borde - känna - eler pat. efetr det sättet att få veta. men i mej vill jag säga det. dte ä det hemskaste jag vart med om. käslomässigt sitter det sjupare än nu ks jaginte dra jämföreser. men jag vet själv vad jag jämför med... och det är typ allt hemskt jag kan komma på.
happ.. ja ja... det hade väll absolut inget med den här lilla dagboken att göra... det bara ploppade upp lixom nä jag satt här och skrev på mitt arbete om trst och kommunikation. ploppade upp så där, som det gör nästan varje dag. nästan lika ofta som jag på mina vänner T och T som för ett par år sedan tog livet av sig. med nästan eksakt ett års mellanrum.
och E. min gymnasie vän, som i somras dog av cancer. det år inte att föresälla sig hans känslor. han hade själv planerat sin begravning som var hemma i deras trädgård. *snörvel*
turids bitterblogger..... tur attd en bara är en tiondel av eler kanse bara rättare sagt en hundradel av det innehållet som turid för det mesta känner och bluddrar ner....för att inte tala om.... lever ut!..... men så är det väll kanske.... störrebehovatt skriva om det som inte är 100%... det andra är ju bara såå bra som det kan vara....
dagens tanke... vilken felbild man måste kunna få av människor genom att endast smygläsa deras dagböcker.....och inte känna dem själva:)
vad jag försöker sägaär att jag eg. har det så jäkla bra.
Kommentarer
Trackback