varför mej?
för några år sedan var jag med om något som lett till att jag på många ställen överhuve taget inte vågar gå ut i skogen längre.
tiden läker alla sår heter det
så även i detta fall
men ett ärr finns kvar
ett ärr som gör att jag ständigt är på helspänn när jag vistas i skog. något jag inte vill erkänna - för mej själv.
det blir så fel, eftersom jag eg. verkligen älskar skogen.
därför går jag ut i skogen. talar för mej själv och alla andra hur underbart det är. I verkligenheten är det mest på trots mot en rädsla och hjärtat slår mist tre gånger så hårt som hemma, inne bakom stängda trygga dörrar.
hur som helst. något liknande är man bara med om Högst en gång i livet - om man har otur.
Osannorlikt nog inträffade samma sak för ett par veckor sedan.
den här gången blev det hela en betydligt brutalare upplevelse.
det ger mej konsekvenser. negativa .
Varför mej?
för att jag hör till de som trivs utomhus, hör till de som inte tycker att man ska behöva gå omkring och vara rädd?
bilden är stulen från google.se
standard svar
om jag gör något udda
Och jag svara med det jag faktiskt gör
måste standard responsen då i 99% av fallen vara "jaha, är du bra på det eller"?
Kan jag inte bara göra saker fast jag inte är bra på det? för att jag man vill lära sig, för att jag tycker det är roligt, eller helt enkelt bara för att det är avkopplande?