jag tog en promenad...

jag skulle till ica nacksta
jag kom til ica nackst, afast efter typ en timmes virrande promenad
jag svävade på små rosa moln hela vägen typ, fast i bland blev det lite turbulens, typ när verkligheten gick i kapp mej, när jag var tvungen att stanna till för en bil, eller för något annat, och jag blev tvungen att inse att nej, det där är drömmar, det här är verkligheten.
nog för att jag trivs alldeles underbart i mitt verkliga liv, men ibland drömmer man om sånt som ligger bortom erkligheten, som säkert skulle vara fantastiskt ett tag, men som man  , nä, nu ks ajag inte dra alla över en kant och säga man, men som JAG nog skulle tröttna på efter ett tag.
 
men ibland är det bara så härligt att kliva in i sin egen värd och bara drömma... folk måste ju tro att man är knäpp om dom möter en, en som går helt ensam och har dragit upp smmilebanden till öronen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback