ärr

om du kunde förstå
vilka spår ditt handlande satt.
jag saknar dej så

vad var det som blev fel?
varför blev det som det blev?

nej, det är inte lätt,
tiden läker alla sår, sägs det.
men banne mej, hur lång tid ska det ta?
eller är det läkt, men på något vis fel läkt, så ärret stramar som det inte ska...

tankar kommer å går. dom kommer snabbare än dom försvinner.
tankar som upprepas. som försöker ta sej någonstans, men dom verkar vara som fast knutna i ett rep. dit men inte längre. 
    en i andras ögon ovärdig detalj kan väcka minnen, minnen som man bara vill hålla fast, kanske kunna göra om eller på nått sätt utveckla, men så kommer verkligheten i kapp, och man vet att - så kommer aldrig att bli.


men tack min underbara vän, som jag hade vid min sida i samband med detta. utan dej. utan er, och utan alla er, hade det nog
 nä, jag orkar inte, jag vet vad jag känner....  orkar itne skriva, men jag tar en stund å tänker i stället.... brukar åxå hjälpa ... lite iallafal...  för tillfället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback