j

jag ljuger
för mej själv.
 nä, jag ljuger ite nu
 men jag tror jag ljugit hela mitt liv

och det kan jag med facit i hand tala om varför, men det tänker jag inte göra. utifall jag råkar trycka på "spara och publicera" istället för " spara i utkast".
     


 men livet börjar komma i kapp mej och jag arbetar i det tysta med det. jag tar små bitar  i taget.
 i bland bara bestämmer jag mej för at vända, och då forsar det ut - inte allt, men valda bitar, tycker jag att de är då. med mer facit i hand, kanske jag skulle låta bli dom där ruscharna.

nä, nu fegar jag ur i gen. nä, inte fegar ur, men skrivbehovet är större än ofta. tar det för mej bara själv. alla ska inte veta allt helt enkelt.





vänner!                                                                                                                                                            det finns

vill bara säga att                                                                                                                        några jag saknar mer än andra
 
vad vore livet utan dessa underbara varelser?                                                               men det bästa med dom -                                                                                                                                                                          äratt                    
                                                                                                      dom ändå altid finns! även om det längre inte är                                                                                                                                                                         gångavstånd             till                                                                                                      dom!                                              



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback