Jag skulle bara vilja förklara
men skulle jag göra det, skulle jag bara ställa till ett virrvarr av tankar i gen.
det är dumt.
till dina vänner säger du att du släppt det hela. det har du gjort åxå.. till ytan.
men till mej säger du annat.
skulle jag förklara, skulle du kanske göra något, jag inte kan leva upp till Nu..
så skulle jag förstört allt i gen.
men jag skulle vilja förklara.
bara för att ha gjort det.
men skulle jag förklara, skulle det låta som det var ditt fel.
men jag vet inte varför jag gjorde det.
eller jag vet.
jag skulle kunna förklara det.
men. Fan
först var jag osäker.
inte på känslorna.
utan på annat som är så fåfängt att jag inte ens nämner det.
eller...
andra kanske inte skulle tycka det var så fåfängt, men det är en grej som (jo. i vissa fall) men inte i det hr fallet, någon människa borde bry sej om.
men vi hade vart ute.
jag gick hem till mitt.
jag minns verkligen.
jag satt på golvet.
jag hade så ont i hjärtat. jag undrade varför i helvete jag skulle vara så här?. varför jag skulel va så jävla... hittar inget ord.
jag svalde min stolthet. jag ringde dej.
det var guld. jag är säker på att det skulle vart guld.
du ställde mej en fråga. väl menad. inget dumt eg.
men jag fick bara en sånd är - och vad fan menar du med det - (fast jag sa inget), utan gick bara hem. hade jag inte gjort det hade det sett så förbannat annorlunda ut.
i månade efter visade .... äää..... hur som helst. hade jag inte gått hem på grund av en mening, som gav mitt för den kvällens beslut en törn. bara för att jag gick hem, var jag tillbaka på noll.
jag vill bara tala om att... hade du inte sagt så, hade det sett så annrlunda ut... hade du inte sagt det som är en naturligaste frågan i världen, hade jag inte gått hem. men kunde du inte bara gett fan i fråga just precis då!det var fel valt tillfälle!
nje. jag har inte som känslorna kvar, men jag har en sten i hjärtat av att sårat åxå dej.
jag tycker itne om att såra - ändå gör jag det så ofta... för det mesta omedvetet. fram till den stund jag blir medveten om det. som tur är är ger det mej mest en taskig känsla av att jag sårat någon. det är inte samma känsla som när man verkligen sårat någon som man faktiskt å verkligen tycer om och bryr sej om!
det är dumt.
till dina vänner säger du att du släppt det hela. det har du gjort åxå.. till ytan.
men till mej säger du annat.
skulle jag förklara, skulle du kanske göra något, jag inte kan leva upp till Nu..
så skulle jag förstört allt i gen.
men jag skulle vilja förklara.
bara för att ha gjort det.
men skulle jag förklara, skulle det låta som det var ditt fel.
men jag vet inte varför jag gjorde det.
eller jag vet.
jag skulle kunna förklara det.
men. Fan
först var jag osäker.
inte på känslorna.
utan på annat som är så fåfängt att jag inte ens nämner det.
eller...
andra kanske inte skulle tycka det var så fåfängt, men det är en grej som (jo. i vissa fall) men inte i det hr fallet, någon människa borde bry sej om.
men vi hade vart ute.
jag gick hem till mitt.
jag minns verkligen.
jag satt på golvet.
jag hade så ont i hjärtat. jag undrade varför i helvete jag skulle vara så här?. varför jag skulel va så jävla... hittar inget ord.
jag svalde min stolthet. jag ringde dej.
det var guld. jag är säker på att det skulle vart guld.
du ställde mej en fråga. väl menad. inget dumt eg.
men jag fick bara en sånd är - och vad fan menar du med det - (fast jag sa inget), utan gick bara hem. hade jag inte gjort det hade det sett så förbannat annorlunda ut.
i månade efter visade .... äää..... hur som helst. hade jag inte gått hem på grund av en mening, som gav mitt för den kvällens beslut en törn. bara för att jag gick hem, var jag tillbaka på noll.
jag vill bara tala om att... hade du inte sagt så, hade det sett så annrlunda ut... hade du inte sagt det som är en naturligaste frågan i världen, hade jag inte gått hem. men kunde du inte bara gett fan i fråga just precis då!det var fel valt tillfälle!
nje. jag har inte som känslorna kvar, men jag har en sten i hjärtat av att sårat åxå dej.
jag tycker itne om att såra - ändå gör jag det så ofta... för det mesta omedvetet. fram till den stund jag blir medveten om det. som tur är är ger det mej mest en taskig känsla av att jag sårat någon. det är inte samma känsla som när man verkligen sårat någon som man faktiskt å verkligen tycer om och bryr sej om!
Kommentarer
Trackback