justmee

vilken underbar dag det var i går.
den blev dock inte lika lång som jag räknat med.
faktum var att jag räknat med att den inte skulle ta slut förrän någongång på morgonkvisten idag.

med facit i hand borde jag nog vara glad att det under omständigheterna inte blev så.

Skidåkning hela dagen (I love). Målet med gårdagens skidåkning var att bli riktigt slut i benen, ett mål jag uppnådde.

hem, ducha och packa ner pumps och locktång med tillbehör  i handväskan och kila till L som ställt till med inflyttningskalas (och fixat riktigt smaskiga "rullar" som tilltugg och största skålen med pastasallad jag sett).

planen var att komma först till festen och piffa till mej samtidigt som livet uppdaterades tillsammans med L.
behöver jag nämna att jag även denna gång misslyckades trots ett tappert försök att komma först?

3/4 av festen gick Tidigt till krogen. NågrA av oss andra stannade kvar his L. till omkring midnatt innan vi hade sikte mot Oscar.

Ett en liten stopp eftervägen planeras in hos J. (vet ej om det var vätske kontroll i sikte). bara en liten stund senare sätter jag mej i soffan. Blundar till och nästa gång jag öppnar ögonen är min första tanke "var är jag" och det första jag säger är - Ska vi inte gå på Oscar snart, men inser lika snabbt att det nog är liiite sent att gå dit. (klockan är nu kanske runt tio på morgonen efter).

det första svaret jag får från J är:
-ska inte du gå och kissa snart?

Jag :eh, Va
J: JA, du har ju inte vart upp och kissat på över hela natten

Vad ska man säga...Det är ju bra att kompisar påminner en om sådant man själv glömmer... även de mest primära faktumen....

Efter detta öppnas en cider till mej. Tack så mycket, men jag tror att jag klarart mej bra utan den.
(fast skulle jag vara tvungen att välja på att dricka en Cider eller äta ärtsoppa till frukost skulle det bli Cider utan tvekan). Varför jag jämför med ärtsoppa?  Jo - Därför  att det var precis ärtsoppa som var den frukost som gällde i J:s lgh.

Nästa Anhalt Blev att trippa tillbaka till L. i Mina mer obefintliga än befintliga strumpbyxor (rekomendation finns att ah något varmare om benen när man bor i ett snöplaskigt medelpad), mina skor med alldeles för höga klackar för att passa in i ett liv med dagsljus och Snöslask och min på tok för snäva kjol som gjorde att jag inte kunde ta längre steg än en myra.
Efter Mycket om och men har jag även tagit mej in på närmaste mack och skaffat nödutrustning (läs: Yougurt, Cola och en brodbit från Ånge Bageri. Chipsen hade L bunkrat upp med (nej jag vet jag gillar i vanliga fall inte chips- men i dag var det gott).
 
Jag hade i allafall blivit försedd med ett täcke när jag vaknade i morse. Det tackar jag så mycket för. Det visade sig att de som var kvar hade lämnat mej ensam där på soffan för en liten stadsvandring med matställen som anhalter. Vilken himla tur att jag inte vaknade under den tiden. Förstå känslan av att Vakna ensam på ett ställe som inte är ens nästan sitt eget? Jag minns åxå att jag vaknade till av att musiken var så hög att jag undrade om stadshuset hade flyttat in till J, men vände väll bara på mej och somnade om. Kan det vara så att sömnbehov förelåg hos mej? Antagligen.