utsikter
vilken typ av utsikt skulle du välja på att ha från ditt köksfönster?
För min egen del verkar det inte bättre än att jag valt det första alternativet.....
♥
kängruskor!
Själv brukar jag köpa olika märken nästan varje gång, för då vet jag att jag kommer att bli så himla nöjd nästa gång jag köper av det märke jag verkligen gillar (nån liten fix idé antar jag). Ett undantag gjordes idag. Nu senast har jag kutat omkring i ett par Brooks, som jag aldrig känt mig nöjd med (rent missnöjd ), till och med så missnöjd att jag nästan svartlistade Brooks - trots att jag annars brukar gilla dem. Fastnade dock för ett par Brooks Adrenalie när jag knatat nitton vänder runt i butiken, och bestämde mig för att ge dem en ny chans - och jag Lovar - Jag kände mej som en kängru idag när jag var ute och provade dem ikväll. Ja, mina stackars ben som känndes som trästockar efter ett halvt monsterpass igår hade nästan svårt att hänga med skorna!
Nu är det bara att börja vänta på att springskor blir så snygga i designen att de kan få stå med de andra skorna på skohyllan....
Att förklara för en söderlänning vad Aprilväder är, och Vad ett Aprilväder kan tolkas som
Turid säger:
Här i norrland har vi något som kallas aprilväder
'då snöar det och är - tio ena dagen
andra dagen är det strålande sol och +18
tredje dagen riktigt vår
och fjäärde slaskig höst...
och ibland är det alla dessa fyrta årstider på en och samma dag!
daniel F säger:
ok. som en hormonstim kärring
oinbjuden gäst på besök.
Förutom att stänga och låsa dörren bör du stänga fönstren, eftersom även dessa är en förträfflig väg att ta sig in.
när jag kom hem i eftermiddags hade jag på känn att något inte stämde, men kunde inte riktigt bestämma vad. När jag gick in i sovrummet förstog jag.
Fönstret ståd på vid gavl
och vid lampan brevid sängen sitter någon som Inte bör vara varken i mitt sovrum eller ens hemma hos mej.
Liten och visserligen söt - men fortfarande oinbjuden
Den kan inte vart inne hos mig mer än några sekunder, för jag har inte hittat några lämningar som ställt till oreda, men för att vara på den säkra sidan blev det nya sängkläder och stora skurtrasan som fick sättas i arbete.
Ibland har man även tur med ojudna gäster - att de förstår att de är objudna och lämnar en i fred utan att bråka.
Mina fågelskådar kunskaper var inte så stora, så därför kallas alla små fåglar för blåmes eller talgoxe (ibland även sädesäla) och det var just precs något av det släktet som besökte mej.
aprilväder?
Idag har skrikhalsarna (måsarna) anlänt till Sundsvall
Är det detta som kallas aprilväder?
Liten åtgärd kan verkligen göra stor skillnad!
Detta bekräftar jag nu, genom att understryka hur mycket lättare mitt liv blivit de senaste två dagarna.
(jag Städade badrumsskåpet häromdagen och passade samtidigt på att göra ett nytt system i det, man skulle kunna säga att jag flyttade tandborste och alla dess tillbehör och aniskts tvålar och krämer till höger sida och sminket till vänster sida av skåpet, istället för smink på höger och tandborste och dess tillbehör samt tvålar och krämer på vänster)
hur kan sånt ens få förekomma?
Undrar hur man mår som människa när vart en av dem som tagit beslutet att se till att en människa skickas till döden.
Och hur man mår som människa när man är den som kommer och hämtar den stackar människan som ska utvisas.
Och hur mår den som utför själva handlingen.
Och hur gjorde Ledaren för att se till att ett helt land hamnade i krig.
Den som tagit beslutet att utvisa kommer att hänvisa till lagar
den som hämtar människan och transporterar den till sitt krigande hemland kommer att säga att det var en order - och att hon/han skulle bli av med jobbet om han/hon vägrade.
Den som utför själva handlingen hänvisar till att han/hon själv blir dödad om den inte dödar "flyktingen" som kommer tillbaka.
Men ledaren då. Fanns det inga politeker eller poliser som var lagkunniga nog att låsa in(alternativt ge psykisk vård) det monster som drog i gång hela kriget?
jo men varsågod för att jag tog mig tid att hjälpa till, hoppas ni har nytta av mina svar!
i morse när jag skulle logga in här på blogg.se kommer ett popuppfönster där de ber mej svara på några frågor. Hela proceduren skulle ta ca tio minuter. Eg. hade jag ingen lust med detta, men det blev ändå något som gav mig en anledning att dra ut på min promenad till affären ytterligare tio minter. De två sista frågorna var om min ålder och min lön. När jag klickar på "klar" möts jag av meddelandet: du tillhör inte den målgrupp vi söker och `vi kommer ej att använda dina svar, men tack för att du tog dig tid att svara på frågorna...
Inte så att de kunde ha de frågor som avgjorde om ens svar skulle användas eller inte kunde vara först i stället?
Planerna på att köpa nya söta sommarskor i dag verkar få ställas in.
när jag tittar ut genom fönstret är mer än halva sundsvall vitt. det enda som inte är vitt är vägarna där bilarna åkt. Med tanke på hastigheten snön som faller från himlen har, kommer hela sundsvall vara vitt nästa gång jag vaknar och tittar ut.
Stackars Citronfjäril.
kicki jobber vidare
1.5 timme senare....
tvångsåtgärder är inget som tas till för skojs skull
Jag har själv tillbringat ett antal veckor på denna klinik under min utbildning. Det var några veckor som verkligen satte ett avtryck på mig. som att vara i en annan värld. en värld jag verkligen inte vill komma till, men som jag ändå är väldigt glad att jag fått se med egna ögon. många saker blir lättare att förstå när man upplevt något, inte bara hört eller läst om det.
Veckorna på denna klinik var inte många, men tillräckligt många för att ge mej den uppfattnignen om att personalen på avdelningen verkligen är grymma på det dom gör. Det var en salig blandning av peronalens personligheter och det fanns därmed alltid någon för alla.
Tilläggas kan även att alla patienter har en egen kontaktperson bland personalen.
Tvångsåtgärder är inget som görs för skojs skull.
otrevlig?
ofta kanske man är det, men om jag står på affären och försöker bestämma mej om jag ska köpa laxröra eller kräftröra och känner en hand runt min midja som gör en sån " men heej gumman" rörelse och går sedan förbi mej. jag tittar förvånat upp och ser en Helt okänd människa. Han tittar tillbaka och frågar om jag pratar engelska. Jag stammar fram att det jag Lite. han frågar om jag vet var Kycklingen finns. jag lyfter blicken och Pekar med hela armen mot en av frysdiskarna som har två jätteanonser för kycklingar hängande ovan sig. Killen går dit och tittar lite förvirrat. Han tittar sedan tillbaka och frågar om jag kan hjälpa honom igen. Han fårstår inte vad det är för skillnad på kycklingarna och vad de kostar etc. priset kan jag hjälpa honom med, men vad det är för skillnad på dem är det värre med. jag menar herre gud. hur ska jag veta det? Jag har väll aldrig i hela mitt liv ens kommit på tanken att köpa en HEL och djupfryst kyckling!
Efter ens stund vid frys disken vill han veta vad jag heter. Jag låtsas inte höra vad han frågar och drar nån liten vals om kycklingarna. vid det här laget har karln helt tappat intresset för kycklingarna och mitt tålamod, för denna karl, somjag började tappa redan när han frågade om jag pratade engelska började bli obefintligt. Han säger bland annat att det tillhör hans kultur att kunna säga vad man heter, och han säger sitt namn till mej, och jag säger ännu tydligare att jag faktiskt inte tänker säga vad jag heter. Vad skulle det tjäna till ändå? han skulee ju aldrig mer se mej?
svårt att förstå
är människans liv ett öde?
eller finns det någon som bestämmer över hur människors liv ska bli?
jag har mycket svårt att tro att det finns någon eller något som bestämmer över människan men ofta känns det åxå som att det inte kan vara bara ödet (men vad är ödet). Alldeles för ofta är det " fel" människor som drabbas av någon form av olycka (fel människa känns inte rätt att skriva, då alla människor är "fel" för att drabbas av olycka).
Fan det finns ett namn, ett namn på en sjukdom som jag hatar så mycket att jag inte ens vill uttala det.
Våren är Här
Våren är här på riktigt!
Jackan fick stanna hemma på eftermiddagspromenaden
och jag såg en citronfjäril!
(bild från google:)
tre små, men goda råd
Av beprövad erfarenhet kan jag rekomendera att:
-Dra ej ur telefonjacket (för att inte riskera att bli störd av en Hysterisk ringsignal, tex. av någon som ringer för att påminna dig om att vakna för att slippa stressa).
- Stäng ej av mobilen (för att inte riskera att bli störd, tex. av någon som ringer för att påminna dig om att vakna så du slipper stressa)
- ställ mer än ett larm (annars är det väldigt lätt att trycka på "stäng av" istället för "snooze).
Visserligen blir du kanske piggare av 3 timmars sova än av 30 minuter sova...Men du kommer även att få skynda dej 30 gånger så mycket när du vaknar och inser att vad klockan är - inte vad den Borde vara.
byta yrke kanske
Vaknade kl. 06.44. och efter det har jag bara legat och vridit och vänt på mej =stackars mej.
hoppas alla sover gott
nu ska jag sova som en prinsessa några timmar. sen blir det antagligen den vanliga visan med att vakna småsova och bli så irriterad på att jag inte kan sova, att jag stiger upp, är pigg ett par timmar och när jag sedan kommer till jobbet kommer jag att hata mej själv för att jag inte kunnat sova på morgon - för att inte tala om hur pigg jag kommer att vara på måndag morgin när klockan piper 05.30
god morgon
senare...
Jodå, det verkar finnas hopp... Man börjar kunna ana en trädstam (om man tippar datorn till höger så blir bilden åt rätt håll:P)
Dagens middag..
Jag skyller detta på att jag avvek från min huvud regel att Aldrig följa ett recept till punkt och pricka.
(ok, jag råkade ha i ½matsked rivet citronskal mer än det var angicet i receptet, men det borde inte gjort det héla så illa, jag menar.. ½ matsked...)
Jag kan erkänna att tilloch med jag tyckte det såg gott ut när laxbitarn låg på ett fat fyllt med babypenat och hade ett täcke av vit "gegga" uppe på sig. Problemet var bara att fast laxen stått i ugnen längre än den skulle (och brukar behöva) var den mer rå än färdig och röran smakad som en gammal rutten citron (inte för att jag brukar äta gamla ruttna citroner, men jag kan tänka mej att de smakar som denna röra gjorde).
Jag smakar senare på osten som var i röran och kan inte annat än få en kräkkänsla. Nej usch och fy. Rörans smak berodde ej på lite förmycket citronskal.
Osten hette Kvibille Ädelgräddost och det som inåtåt till röran hamnade kvickt i sopkorgen tillsammans med allt annat SKRÄP
Stor tumme ner för den osten. BLÄ
JaJA, inget blir bättre av att vara bitter över detta. Det var ju iallafall en trevlig stund med K och L!
pusselbitar som inte passar ihop...
när killen väl satt sig plockar han fram en bok, vilket äv det är fullt normalt tidsfördriv, men så för jag syn på bokens titel : Guds längtan....hmm tänker jag... jaja, kanske killen pluggar något óch läser den som kurslitteratur i något ämne?..
Ett litet tag senare tar killen nästa steg för att sätta mig i ytterligare konfusion. Boken läggs åt sidan och fram plockar han en Dagbok och börjar skriva...
ungeför en timme senare sticker grabben ett sugrör i en festis och börjar dricka (ett stort OBS här på att jag inte pratar illa om att dricka festis. jag skulle själv välja en festis framför något annat sockerbubbel, men just nu skulle en cola smält in mycket bättre än denna festis).
Jag har bestämmt mej. Kudden var hans egen.
Boken var hans val
Dagboken kan knappast vart någon annans påhitt.
Som avslut på det hela innan jag ska stiga av tåget tappar tackarn ut ett helt tuggummipaket på golvet... undrar om han fortfarande kryper om kring på tågets golv och under sätena för att samla ihop de nersmutsade tuggummina?
En sak som är värd att notera är att dessa detaljer skulle jag inte så mycket som höjt på ögonbrynen för om det vart någon som givit ett annat första intryck. De stämde helt enkelt inte ihop med resten av hans yttre. Kanske inte heller om klockan vart lite senare på dagen och jag inte vart lika trött som en björn som väckts ur sitt ide.
det tog ju bara sisådär fyra månader... men nu är vi på gång!
Första draget med penseln avklarat
men...
...ska jag verkligen lita på henne?
Före
Kanske inte så jäkla spännande....
(more to come)
hjälp
nä, DET i sig är inte det stora problemet.
Det stora problemet är att jag Hatar Hatar Hatar att flyga (stora plan).
visst har jag flygit några få gånger men det innebär ångest innan, ångest inför hemresan och en tid efter för bearbetning av att jag faktiskt överlevde när jag väl kommit hem. det är mycket tid för lite verkastad.
mitt andra problem är att Jag älskar party och folkmassor. Ett bra ställe att parta och vara bland folk är på Kryssningsbåtar.
Att åka stor båt innebär på något vis nästan mer ångest än att flyga. 'Varför då då? Jo därför att åka med en båt som sakta sjunker måste vara ett av de absolut längsta och plågsammaste sätten man kan dö på.
varför dessa tankar nu då? Jo - för att jag sagt att jag ska följa med på en kryssning i början av maj.
haft en halvtimmes peppsamtal med kusin vitamin nu som kanske fått det hela att kännas lite mindre skrämmande med tanke på att båten bara går till Åland och att man därmed är inom skärgården nästan hela tiden.
tänk om jag kunde vara som hon och vara ute och resa mer än att vara hemma....
det är verkligen knas då det här med flyg och båträdsla inte stämmer överens med den bild jag har av mej själv. det är inte kul när det vänder síg i magen så fort man inte har något annat att tänka på...Men nej. Jag ska inte avanmäla mej. jag ska åka med. Jag tänker inte låta en äcklig känsla styra över mej. jag biter mej fast vid att enda sättet att övervinna en rädsla är att möta och utmana den.... pepp pepp pepp.... åååååå
det var visst inte som jag tänkt mej
så blev det för mej idag.
(när jag kom till jobbet vit 14 tiden märker jag att jag ska jobba dag i morgon och inte kväll)
Nej jag har verkligen ingen lust att stiga upp straxt efter halv sex i morgonbitti istället för att sova tills jag vaknar, och bara ha en jätteledigförmiddag. en morgonpromenad och kanske en liten lunch på stan
friserad?
en blomkruka i huvudet?
Fråga inte hur det gick till, men ett litet tips på vägen kan ju vara att inte försöka ta dig fram i ett kolsvart rum med blommor på små hyllor på väggen.
en kväll på köttmarknaden
Hamnade med L och I på denna stadens riktiga köttmarknad (Daltons).
Jag har aldrig haft mycket för det stället men ikväll när vi satt i soffan längst in i hörnet, kunde jag, samtidigt som jag sippade lite på min avslagna cola, på lite mera avstånd iakta och betrakta levenet inne på själva stället, återigen komma fram till samma sak som jag alltid tänker när jag är där och ännu mer när jag går därifrån.
Detta är bland de sista ställen jag vill bli vad som räknas till en inventarie när jag runt 40 (+- 20 år).
men inte att förglömma... Loch I är alltid samma L och I - även om de är på daltons
Kareoke var det åxå där i kväll...några på scenen var riktigt bra
några trodde att de var jäkligt bra (och det kan man ju komma rätt långt med)
några var kanske inte lika bra....